Burma
Den före detta brittiska kolonin Burma blev självständig den 4 januari 1948. Idag är Burma en militärdiktatur, med en folkmängd på 50 519 000 människor. Idag anses Burma vara ett av världens minst utvecklade länder. Ett stort problem för landet är dess produktion av heroin och spridning av HIV och Aids. I början av millenniumskiftet rankades Burma som ett av världens fattigaste länder. Den 3 maj 2011 finns det ca 2061 politiska fångar, som sitter i 39 olika fängelser utspridda över Burma. Brott mot mänskliga rättigheter förekommer dagligen i Burma, tvångsförflyttningar, slavarbete och barnsoldater. Etniska minoritetsgrupper tvingas fly landet.
År 1962 tog generalen Ne Win makten över Burma genom en statskupp och gjorde landet till en militärdiktatur. Studenter i staden Rangoon protesterade år 1988 och som resultat dödades och skadades många av demonstranterna, av militär och polis. Samtidigt bildades partiet ”National League for Democracy” med Aung San Suu Kyi som ledare. Hon har fått Nobelpriset och är den mest kända personen för demokrati i Burma. Vid den tiden fick Burma en ny ledare, Saw Maung och som efter en kupp gav löften om demokratiska val inom de närmsta tre månaderna. År 1989 sattes den politiska motståndaren Aung San Suu Kyi i husarrest på sex år, ändå vann hennes parti överlägset i det kommandevalet året där på. År 2000 greps hon igen men släpptes år 2002. Ett demokratisk val anordnades 1990 och National League for Democracy vann stort. Men Saw Maung släppte inte makten och 1992 avsattes han för en ny ledare, Than Shwe som styrde Burma stenhårt. ”The 88 Generation Students” beskriver sig själv som en fredlig demokratirörelse. De har anordnat ett flertal demonstrationståg mot regeringen, det största var den 19 augusti 2007 då regeringen bestämt sig för att höja bensinpriset med 50 procent. Regeringen har gjort ett flertal arresteringar för att försöka stänga ned rörelsen men då växte rörelsen och spred sig över landet och fler och fler anslöt sig till den. Buddistiska munkar började delta i demonstrationerna, vilket satte regeringen i en knepig situation då munkar anses som ”orörbara”.
I slutet av september deltog upp mot 100 000 munkar samt andra människor och då ingrep militären med våld mot munkarna. Efter ett par dagar var allt motstånd nedslaget och många arresterades och flera dödades. En säker siffra på hur många som dog finns inte, men det tros vara flera tusen människor. Flera medlemmar i 88 var tvungna att gå under jorden då de var medvetna om att de var efterlysta, men gömstället avslöjades och de arresterades och fördes till Inseinfängelset i Rangoon. Under rättegångarna fick inte anhöriga eller journalister medverka och deras försvarsadvokater arresterades och dömdes också till fängelse. År 2003 anföll regeringen ett följe där Aung San Suu Kyi befann sig samt många medlemmar i partiet. 100 människor dödade och många anhängare till Aung San Suu Kyi fängslades. Den 11 november år 2008 dömdes 23 ledande politiska motståndare till 65 års fängelse vardera. De blev placerade i fängelser långt ifrån sin hemort vilket blev svårt för familjen och anhöriga att hjälpa dem med mat och mediciner.
Efter massprotesterna dömdes hundratals människor till långa fängelsestraff, en del upp till 104 år. Rättsväsendet som finns i Burma uppfyller inga internationella krav.
Det är militärjuntan som utser vem som ska sitta i högsta domstolen. I vanliga brottsmål har man rätt till advokat, i politiska mål hålls rättegångarna bakom stängda dörrar och många anklagade nekas advokat eftersom regeringen anser målen som ”extra känsliga”. Korruption inom rättsväsendet är vanligt och år 2007 var Burma det land av 179 länder där det förekom mest korruption.
Många har dömts till dödstraff, men det saknas information om avrättningar har genomförts. För att dömas till dödstraff måste man begått högförräderi, mord eller narkotikatillverkning. Politiska motståndare blir frihetsberövande och rättegång behövs inte.
Vad som skrivs i nyhetstidningar regleras helt av regeringen och landet saknar yttrandefrihet, mediafrihet och organisationsfrihet. Etniska och religiösa minoritetsgrupper är väldigt utsatta i Burma, de saknar helt inflyttande i landet. Många har tvingats fly landet och många har satts i tvångsarbete. Enligt Amnesty International lär det sitta 2061 politiska fångar i fängelserna, dock innefattar denna siffra inte de etniska minoritetsfångar som sägs sitta i hemliga fängelser. Den officiella sammanlaga siffran på antalet fängslade i Burma är svårt att få fram, men den siffra som är säkerställd är 4010 fångar. Dock stämmer inte denna siffra då regeringen under 2011 har godkänt att släppa över 6 000 fångar. Anledningen till att man har friger fångar beror på sanktioner från väst. Det är främst journalister som frigivits men också advokater, läkare och aktivister. Dock har det inte framkommit ifall regeringen planerat att släppa några politiska fångar. Ungefär 10 procent av fångarna som sitter fängslade är kvinnor. Kvinnor och män är avskilda från varandra i fängelserna. Burmas folkmängd är beräknad till 50 519 000 människor, men inom landets gränser finns gömda fängelser och där vet man inte hur många fångar som finns. Många fångar har tvingats till tvångsarbete för att förbättra infrastruktur och jordbruk.
Förhållandena i fängelserna i Burma är hemska, fångarna utsätts för tortyr, även under förhör för att framtvinga “erkännande”. Politiska fångar får inte ta emot besökare. De flesta fångar sitter i isoleringsceller där mat, läkarbesök och utomhusvistelser är under all kritik. Genom att hålla fångarna isolerade vill regeringen ”knäcka” dem mentalt och många sägs lida av psykiska problem. För många politiska fångar är förhållandena livshotande, vilket uppmärksammandes efter två dödsfall år 2008 där en fånge begick självmord och den andra avled av tuberkulos. 138 politiska fångar har sammanlagt dött i Burmasiska fängelser (man vet att så här många har dödats dock vet man inte hur många utöver denna siffra som har dött). I fängelserna finns inte bara politiska fångar utan även poeter, oliktänkande, professorer, journalister, studenter, etniska och religiösa minoritetsgrupper. Fängelsestraffen förlängs lätt, beroende på vad de militära officerarnas nycker. Samma dag som en fånge ska friges och ser sin familj på andra sidan muren händer det många gånger att man återarresterar fången.
Haty Kywe, fånge No. 280, sitter fängslad i Buthidaungfängelset i norra Arakan, Haty Kywe var ledare för 88- rörelsen och har deltagit i flera protester, han är dömd till 65 års fängelse. Genom ett utsmugglat brev har man fått reda på de hemska förhållanden som råder i fängelset, Haty Kywe lever i en isoleringscell på 7 m2,, har blivit torterad och får inte mat regelbundet. Haty Kywe lider av en magsjukdom och blir nekad vård eftersom ingen läkare finns på fängelset eller i närheten. Han får inte lov att bada vilket har resulterat till att han numera lider av skabb.
Min Min var 25 år när han dömdes till 10 års fängelse för att han hade ”samrörelse med en olaglig organisation”. Redan när han var häktad förekom tortyr, under sina år i fängelset bestod maten enbart av ris och alla fångar var isolerade. Min Min beslutade med några fångar att hungerstrejka i förhoppning om bättre villkor. Strejken slogs ner av fängelsevakterna och istället blev Min Min och de andra fångarna torterade. Efter det blev Min Min tvångsförflyttad långt ifrån familj och vänner till ett fängelse långt inne djungeln. Då försämrades förhållandena rejält, nätterna var iskalla och fångarna fick inga filtar. Många fick allvarliga köldskador och fick amputera bort kroppsdelar.
Min Min berättar själv om sin upplevelse under sin tid i fängelset såhär:
”Militärjuntan satte mig i fängelse tillsammans med professorer, politiker och poeter som lärde mig mer om demokrati och rättvisa än jag någonsin skulle ha lärt mig om jag inte hamnade i fängelse.”
Kina
Kina är en enpartistat som saknar fria val. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, pressfrihet och religionsfrihet är starkt begränsat. . De mest kända nyhetsorganen i Kina så som nyhetsbyrån Nya Kina och dagstidningen Folkets Dagblad är underställd av staten. Nyheterna i Kina ska framförallt ”rapportera om glädjeämnen men inte om bekymmer”. Denna princip sattes i akt 1966-67 då många tidningar lades ned då det skedde en kulturrevolution i Kina. Under 1980-talet var massmedierna mer öppna i Kina än vad den någonsin varit men efter massakern på Himmelska fridens torg, då studenter demonstrerade för ökad demokratisering, skärptes åter statens kontroll över pressfrihet och efter händelsen tystades medierna i Kina. Censuren har blivit lite bättre men än idag är den stor i landet och staten delar gärna inte med sig av vad som händer i landet.
I Kina bor det ungefär 1 339 720 000 personer.
RÄTTSVÄSENDET
Rättsväsendet I Kina är I förstahand till för att istället för att skydda individer skyddar den staten och för att hålla folket under kontroll. Dostolarna betraktas som svaga och är underordnade det kommunistiska styret. Här baserar man inte idén att man är oskyldiga tills motsatsen bevisats utan här råder istället idén om att man är skyldig tills motsatsen bevisats. Dem som är åtalade för brott döms nästan alltid som regel så ifall man är dömd så är man. De första 11 månaderna år 2006 blev bara 0,22 % frigina av de 760 094 dömda för brott, alltså ca 1673 st. Lagarna i Kina skiljer sig inte alls mycket från lagarna vi har här i västvärlden men saken är den att lagarna ignoreras eller är tolkade på underliga sätt eller bara inte verkställs.
Den kinesiska polisen är särskilt duktig på att fängsla tiggare, alkoholister, fysiskt- och psykiskt sjuka, illegala invandrare, och politiska fångar som sätter sig mot regeringen som hamnar i strafflagens namn ”hot mot statens säkerhet”. Den officiella siffran för dem som hamnade i den sistanämnda kategorin var år 2006 var 604 men den Amnesty beräknar att denna siffra vara betydligt högre än den officiella siffran. Personer som döms för detta är anklagade för regimkritik och för att försöka splittra nationen och fängelsetiden blir ofta lång.
Dock är gravida kvinnor enligt kinesisk lag befriade från arresteringar och även böter.
Polisen är ökänd för att strunta i regler och arresterar folk som planerar att ge vittnesmål som myndigheterna inte vill höra. Även advokaterna har det tufft. Enligt strafflagen får poliser anhålla advokater som de misstänker agerar mot myndigheternas intresse. Det har förekommit många rapporter om advokater som blivit trakasserade, åtalade, och torterade som påtalat maktmissbruk, korruption och förespråkat mänskliga rättigheter. Endast få modiga advokater vågar ta på sig människorättsfall.
FRIHETSBERÖVANDE
Det finns inte mycket skydd för individen om godtyckliga arresteringar och fängslanden. Frihetsberövanden utan rättegång förekommer ofta i Kina, år 2006 var siffran på detta 250 000 personer, tidsperioden för frihetsberövningen kan pågå upp till tre år med möjlighet till ett års förlängning. Redan från att ha fyllt 14 år kan man bli frihetsberövad. Dem som blir frihetsberövade hamnar i anstalter där de blir ”omskolade genom arbete” där de utövar fysiskt arbete samt blir blir ideologiskt skolade, alltså med syfte att förändra deras olämpliga beteenden som kan syfta på ifall man kommer dit för prostitution, narkotikamissbruk, eller bara är oliktänkande. Dem som sägs ha stört den allmäna ordningen dvs. Bl.a. petitionärer, Falun Gong-utövare (Falun Gong - ”övningsform med rötter i traditionell kinesisk qigong, avsedd som en kultivering av kropp och själ för att nå fram till harmoni mellan människan och universum. Falun Gong förbjöds i Kina 1999 som ett hot mot staten men utövas i många andra länder. Rörelsens har förmåga att snabbt samla människor till demonstration, samt det är åtskilliga utövare som är partimedlemma”.), aktivister, religiösa ledare, och migrantarbetare skickas ofta till arbetslägren utan rättegång. Dem som ofta drabbas av frihetsberövanden är också dem som bor i minoritetsområden, och särsklilt runt deras religiösa högtider blir de fråntagna deras frihet. Enligt Human Rights Watch och Geneva Initiative Psychiatry förekommer det tvångsmässiga intagningar av oliktänkande och av Falun Gong-utövare på psykiatriska instutiotioner, de så kallade Ankang-klinikerna.
DÖDSSTRAFF
Kina är det land i världen där flest dödsstraff förekomer. Kina avrättar fler människor än alla andra länders sammansatta dödsstraffsumma. Den kinesiska myndigheten offentligör inte summan av antalet dödsstraff. År 2006 verkställdes 2790 dödsdomar enligt Amnesty, dock är denna summa baserad på information från kinesisk press som i sin tur är kontrollerad av staten. Summan tros ligga snarare runt 10 000 avrättningar per år enligt kinesiska akademiska uppskattningar. Dödsstraff kan ges för 68 olika brott som innefattar olika vålsbrott samt ekonomiska brott. Kinas regering uppger att de minskat med användandet av dödsstraff. I januari 2007 har högsta domstolen granskat provinsdomsstolarnas dödsdomar för att minska antalet dödsdomar som verkställs. 300 kvalificerade domare skulle då ha anställts för att uppgiften, ifall detta har minskat antalet dödsdomar är svårt att säga enligt Utrikesdepartamentets rapport men ifall det fungerar väl ska det minska på 20-30 % av verkställande dödsdomar.
Det sker handel med organ från fängslade Falun Gong-utövare utan deras samtycke i landet av staten och detta har tillochmed Kinas hälsominister bekräftat år 2005, att det sker ”omfattande”. Organdonationer får enbart ske med donatorns eller dess anhörigas samtycke och ska bekräftas med namnunderskrift. Det finns många dokument där organdonationer har skett av fångar utan deras samtycke.
En artikel där det kinesiska kommunist partiet stjäler organ från Falun Gong anhängare. Anhängarna fänglslas i sitt riktiga namn men kommunisterna skapar nya identiteter till dem och skriver under med falsk underskrift att de är villiga att donera organ. Fångarna förflyttas från fängelset, koncentrationslägret eller arbetslägret. Personen informeras att de ska genomgå en ”hälsokoll” och ges lokalbedövning varpå de plockar ut organen från den levande kroppen.
En läkare talar ut om att hennes man var en av kirurgerna som avlägsnade hornhinnor från döda samt levande Falun Gong utövare på ett allmänt sjukhus. Då han beslutade sig för att sluta avlägsna organ och sluta med sitt arbete flydde familjen landet för att undvika att bli lönnmördade.
TORTYR
År 2005 besökte FN:s specialrapportör Kina och konstaterade att tortyr i fängelser förekommer väldigt ofta trots att det enligt kinesiskt lag är förbjudet, dock innefattar lagen endast fysisk tortyr och inte psykisk. Detta ignoreras väldigt ofta som många andra lagar. Den fysiska tortyren innefattar bl.a. elchocker, att binda fast den torterade i obekväma situationer, isolering samt misshandel. De som torteras är framförallt dem som sätter sig mot regeringen, t.ex. tar upp maktmissbruk och korruption i rätten. De har förekommit väldigt många fall där offren blivit så illa misshandlade att de blivit invalidiserade för resten av deras liv. Amnesty nämner fall där elchocker kopplats till folk bröst och genitalier vilket i sin tur gjort att de bränts sönder. Dem som också är särskilt utsatta är Falun Gong-utövare. Utövarna arresteras av poliser och förs till hjärntvättningscentraler som inte kontrolleras av staten. Tortyr i dessa hjärntvättningscentraler är hemskt brutal. Det finns otaliga rapporter om särskilda olika fall. Det finns otaliga tortyrmetoder som förekommer. Tortyren kan bestå av att de är fastspända så hårt att de får sår, el batonger placeras på deras kroppar så massiva blåmärken uppkommer, de kan sätta elklämmor på kroppen så att kroppen bränns. Ifall fångarna hungerstrejkade för att få det bättre kan man tvångsmata dem genom att öppna munnen på dem med ett spekulum som kan öppna munnen så mycket att tänderna knäcks av den. De kan sätta snöre på kroppen att blodtillförseln stryps och vara bunden så i flera timmar och uthärda enorm smärta.Endast fantasin sätter stopp för vad man kan utsättas för inom de kinesiska centrarna. Oftast ges dem inte tillräckligt med mat och nekas läkarvård vilket i många fall leder till död eller frisläppande som följd av att vara för sjuk för att hållas kvar och får istället leva med psykiskt så väl som fysisk smärta livet ut.
Ifall du är intresserad kan du kolla på denna fil för att se olika tortyrmetoder som används.
En artikel om en kvinnlig Falun Gong – utövare som hamnade i ett hjärntvättningscenter som utsattes för tortyr och våldtäkter. Efter att hon blev frisläppt lider hon enormt psykiskt och känns inte igen av sin familj.
För att minska användandet av tortyr har regler utfärdats där bevis som framtvingats under tortyr får inte användas. På vissa ställen har man infört ljud- och filminspelningar av polisförhören som rör brott om mord, organiserad brottslighet eller då domen kan bli dödsstraff.
ANTAL SOM SITTER FÄNGSLADE
Enligt: www.nationmaster.com finns det ungefär 1 549 000 fångar i Kina (år 2002) och hamnar då på plats nummer 2 efter USA med mest antalet fängslade i världen.
Direktlänk:
Citat av en Falun Gong-anhängare som varit fängslad i en hjärntvättningscentral:
”Du kan spärra in och försöka förstöra min kropp, men min ande flyger fritt i skyn”
Källor Burma
