Nyheter - for the win: april 2012

Tema - djur i livsmedelsindustrin

Lagar och bestämmelser

För att våra djur ska behandlas på ett så rättvist sätt som möjligt finns det åtskilliga lagar, både enbart för Sverige men också lagar som EU har bestämt att Sverige måste rätta sig efter. Lagarna är till för att djuren ska få ett så bra liv som möjligt och att inte ska behöva lida i onödan. Det finns olika bestämmelser om hur djur ska skötas, hur ingrepp ska behandlas, hur de ska slaktas osv. I Sverige finns en djurskyddslag som tillkom 1988. Den har som syfte att påtala hur djur ska behandlas – både husdjur, försöksdjur och djur som hålls i fångenskap. Djuren ska ha ett eget värde som individer. Djurskyddslagen kompletterades av djurskyddsförordningen som ger mer allmänna råd och tips hur lagen ska skötas korrekt. Du kan till exempel hitta anvisningar hur olika djurarter ska hållas.

Det som missköts sämst är hanteringen med djur vid slakt. Lagen säger att när djuret ska slaktas ska det slippa onödigt lidande. När blodet ska tappas av, ska djuret vara bedövat. Det är just denna punkt som många förbiser, troligtvis detta för att spara pengar. Tyvärr är det inte bara före slakten man hoppar över bedövning utan i många andra fall också. Först när djuret är dött får andra åtgärder vidtas. (Mer om detta nämns senare i artikeln)

Hurvida dessa lagar sköts är svårt att säga, men det finns en kontrollmyndighet som har i uppgift att göra det. Det är kommuner, länsstyrelsen och Jordbruksverket som har ansvaret. Denna kontrollmyndighet har rätt att på begäran få ta del av handlingar, få tillträde till området, besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Dessa inspektioner görs av experter och den som blir inspekterad ska underlätta för kontrollen. Om inspektören misstänker att djur inte hålls eller sköts enligt svensk lag ska personen anmäla detta till kontrollmyndigheten. Det är länsstyrelsen som meddelar ifall det blir aktuellt för förbud att få sköta djur för den som kontrolleras vilket sker ifall djuren inte vårdas rätt eller djuren misshandlas, då kan personen dömas för djurplågeri. Personen som ska kollas blir inte informerade i förväg att det kommer ske en inspektion, länsstyrelsen kan sedan tvinga personen ifråga att göra sig av med djuren och förbjuda att införskaffa djur i framtiden ifall de döms för brott. Döms man för djurplågeri riskerar man två års fängelse. För det mesta gäller förbudet för just ett visst slags djur och inte för djur i allmänhet. Oftast har också förbudet ett utgångsdatum och inom en snar framtid kan personen införskaffa nya djur igen. Jordbruksverket är Sveriges centrala myndig för djurskyddsfrågor.

Eftersom Sverige är medlem i EU har vi gemensamma bestämmelser. Enlig svensk och europeisk djurskyddslagstiftning får faktiskt djurförsök göras, men enbart i forskningssyfte där andra metoder inte fungerar. Dock finns det lagar som reglerar hur det hela ska gå till. Djuret bör inte utsättas för onödigt lidande, men det finns en hake. Om ett fåtal djur lider och kan minska lidandet för en större skala djur och människor är det tillåtet. Enligt svensk lag måste alla djurförsök godkännas innan av etiknämnder.

Det är vanligt att kosmetik testas på djur. När det kommer till kosmetik har det varit tillåtet att testa smink på djur vilket är all kosmetika och hygienprodukter så som – tandkräm, tvål och schampo osv. Men sedan 2004 har det varit förbjudet att testa smink på djur, men det har funnits undantag då det är tillåtet att testa ingredienser som sminket består av på djuret när det inte finns någon annan utväg. Sedan 2009 råder ett beslut i EU att det är förbjudet att säja djurtestat smink. Vad som är tillåtet är att testa på djur för att se om det skulle kunna ha någon påverkan på foster, cancer och allergi och detta kommer vara tillåtet fram till 2013. De djur som har varit de vanligaste testdjuren är möss, råttor, marsvin och kaniner.

Skillnad mellan ekologisk och konventionell?

Från alla håll och kanter, från media till tv-program till bloggar, ja överallt pratas det om att vi ska välja ekologisk mat framför ”vanlig mat”, så kallad konventionell mat. Oftast när man går i mataffären och ska handla en särskild råvara och det finns två alternativ, ibland fler, - ekologisk eller inte ekologisk. Den ekologiska är oftast dyrare än den andra, men till vilket pris? För att ytterligare krångla till det finns det mer ekologiska varor är andra. Med det sagt menar jag att Sveriges krav för ekoligiska produkter är högre än EU:s krav. Att klargöra för ekologiska livsmedel enlig EU och ekologiska livsmedel enligt svensk lag. KRAV är Sveriges mest kända miljömärkning för ekologisk mat, självklart finns det många fler. Den ekologiska nivå EU har bestämt är minimal. KRAV har betydligt högre standard på djuromsorgen och dessutom har KRAV som regel att alla ska visa en noggrann redovisning på dess produktion. Just nu skärper KRAV sina regler genom ökade krav för att odlingar allt mindre ska påverka miljön. Från och med den 1 januari 2009 började EU:s lagar att gälla för produktion, kontroll och märkning av ekologiska produkter. För att konsumenten lätt ska kunna veta vilken produkt som är ekologisk eller ej, måste livsmedlet märkas. Minst 95 % av ingredienserna från jordbruket måste vara ekologiska för att livsmedlet ska anses vara ekologiskt. Ekologiska varor från tredjevärlden tillåts inom EU men måste motsvara samma standard som livsmedel inom EU. Precis som all annan mat kommer ekologiska livsmedel inte bara från Sverige. Produkterna kan både komma innanför och utanför EU. De flesta ekologiska odlingar föredrar att sälja sina produkter så nära produktionsplatsen som möjligt men klimatiska och geografiska förhållanden gör att en del livsmedel helt enkelt inte kan produceras överallt i EU.

( Vill du veta mer om EU:s bestämmelser för ekologiska livsmedel gå då gärna in på deras hemsida: http://ec.europa.eu/agriculture/organic/eu-policy/legislation_sv)

Den enklaste anledningen att ekologiska odlingar är färre än konventionella är den ekonomiska lönsamheten. En stor skillnad är vilken sorts konstgödsel som de använder sig av. Ekologiska odlingar använder sig av organisk gödsel medan konventionella odlare använder sig av konstgödsel, återigen är det många som inte är medvetna om vilken skillnad och påverkan detta har. Först och främst krävs det otroligt stora mängder med energi för att få fram konstgödsel. En annan stor och avgörande faktor är att inga såkallade ”mullämnen” tillförs vilket gör att jorden blir obrukbar. Vid användning av konstgödsel bildas kadmium, vilket är direkt dödligt i höga halter inte bara för oss människor utan för allt liv. För en vanlig svensk är upptaget ungefär 0,07 mg per vecka . Enligt World Health Organization, WHO, bör inte intaget av kadmium överskrida 0,5 mg per vecka. Människan lagras kadmiumet i lever och njure, kroppen bryter ner kadmium mycket sakta och halveringstiden är cirka 10 år. När kroppen har fått i sig en större mängd kadmium än vad kroppen klarar, vilket är omkring 200 µg per gram för var njure kan problem uppstå vilka kan orsaka njurskador och skelettdeformationer. Rökare har nästan alltid högre halter av kadmium än icke rökare. För att undvika kadmium ska du äta en varierad kost, inte röka och inte äta livsmedel av okänt ursprung. På ekologiska odlingar och gårdar odlas djurens foder på den egna gården och gödseln används sedan igen på åkern. Detta är ett smart sätt att utnyttja resurserna som finns på platsen och åkermarken riskerar inte att förorenas. Inte nog med det, ekologisk mat innehåller så gott som alltid högre halter av antioxidanter, vitaminer och mineraler. Detta är för att odlingen har god tid på sig att växa och hinner på så sätt fånga upp näringsvärdet. ör att få en mer konkret jämförelse, så jämförs ekologisk mjölk med konventionellt framställd mjölk. I den ekologiska mjölken är kvaliteten i fettet mycket bättre. Det är även en stor skillnad på det på ekologiska jordgubbar och konventionella, ekologiska jordgubbar är mer cancerhämmande än de besprutade bären.

Trots all den uppmärksamhet som ekologisk mat har fått, tycks inte informationen nå ut till oss svenskar. Det är nämligen så att den ekologiska livsmedelsförsäljningen enbart står för cirka 4 % av den mat som konsumeras i Sverige. År 2010 hade regeringen som mål att ekologiskt livsmedel skulle vara uppe i 20 %, den siffran har man inte nått upp till idag så målet har skjutits upp till år 2013. Varför ekologiskt livsmedel inte säljer i Sverige är enkelt, det är helt enkelt för dyrt. Om man jämför ekologisk mjölk med vanlig mjölk så är ekologisk mjölk 15 % dyrare. Jämför man kravpotatis med vanlig potatis är de dubbelt så dyra och fläskkött kan vara upp till tre gånger så dyrt. Men till sitt försvar är att ekologiskt livsmedel bättre för miljön, hälsan och för djuren.

(Här är lista för dig som är intresserad av att äta rätt fisk vilka märkningar man ska följa, vilka som är bra miljön, i riskzonen samt utrotningshotade. http://svt.se/2.109396/1.1548200/at_ratt_fisk_med_gott_samvete)

Miljösmart mat

Först och främst ska man välja mat som är i säsong. Genom att välja färsk mat och mat för säsongen, väljer du bort frysta produkter och då minskas utsläppen från de fabrikerna. Eget växthus rekommenderas starkt, vilket också kan göra det roligare att äta grönsaker man själv har odlat. I Europa slängs otroliga mängder mat vilket är onödigt, köp istället mindre mängder mat när du handlar. Enligt undersökningar som har gjorts visar det sig att vi svenskar slänger hela 20- 30 % av vår mat, vilket resulterar i att 900 000 ton mat slängs. Rent generellt, försök att minska på kött inköpen, välj kött som är närproducerat. I Sverige äter vi idag mer kött än vi behöver för att må bra. Gör varannan lunch och middag vegetarisk, byt ut kött mot böner, ärter och linser. Ät framförallt mindre gris och kyckling. Välj ekologiska produkter (som nämnt tidigare) som inte innehåller några bekämpningsmedel eller konstgödsel. Genom att äta ekologiskt kan du hjälpa till att minska spridningen av kemikalier i vår miljö, samt gynna den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Ät mer morot, vitkål och palsternacka som gynnar miljön mer än tomat, gurka och isbergssallad.

Se denna intervju med Charlotte Lagerberg- Fogelberg som är mat- och miljöforskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet där hon förklarar hur vi kan äta mer miljövänligt.

http://www.youtube.com/watch?v=KIQ6XeDr6nY&feature=player_embedded#!

Hur har djuren det?

Den allmänna uppfattningen om hur djuren lever som vi får våra livsmedel från samt som vi äter- är god, tror de flesta. När man kör ute på landet ser man kor och grisar ute i hagarna som ser ut att ha det så bra. Denna uppfattning om hur djuren inom livsmedelsindustrin är extremt skev och speglar inte sanningen väl alls.

Nötdjur

I Sverige finns det ungefär 1,5 miljoner nötkreatur (Sveriges officiella statistik husdjur i juni 2011) som innefattar kor, kalvar och tjurar. Nästan en miljon av djuren är kalvar, ungdjur och handjur som föds upp enbart för slakt eftersom de inte kan mjölkas. 346 500 av korna är kor som föds upp som mjölkkor, och 200 000 är kor som föds upp för att föda kalvar till slakt. År 2010 dödades 451 150 nötdjur i Sverige.

För att kor ska kunna mjölkas måste de föda kalvar, mjölkas gör de 2-3 gånger per dag. Mjölkkorna har avlats fram så att de producerar ca 10 gånger så mycket mjölk som de skulle gjorts naturligt utan framodling, de kan ge så mycket som 40-50 liter mjölk per dag vilket leder till plågsamma sjukdomar och svåra kalvningar. Mjölkkorna insemineras ungefär en gång per år, första gången 15 månader efter dess födsel, och görs 3-4 gånger under deras livstid innan hon själv skickas till slakt efter ungefär 5 års levande. Kalven tas ifrån kon vanligtvis inom ett dygn vilket är en stor stressfaktor för båda djuren, naturligt för dem är att kalven är hos kon i ungefär 6 månader. Bara 2-3 månader efter den första födseln insemineras hon igen vilket innebär att hon mjölkar samtidigt som hon bär på en annan kalv. Eftersom det bara är honor som kan producera mjölk föds 50 % av alla kalvar upp enbart för deras kött, redan som 18 månader gamla skickas de iväg till slakteriet. Hanar hålls inspärrade i små boxar på icke strött hårt och halt spaltgolv. På sommaren ska kvigor, kor och strutar (kastrerade hanar) få vistas ute 2-4 månader, detta är dock bara 10 % av djurens liv. Att kontrollera att detta sker är mycket bristfällig, och då kontroller görs visar det sig att många struntar helt i att släppa ut djuren. En organisation som aktivt arbetat för att få bort beteskravet är Sveriges Mjölkbönder. Sanningen är den att ungefär hälften av alla nötkreatur står uppbundna i princip året runt utan att få lov att vistas utomhus, det innebär att de inte ens kan klia sig på bakkroppen, deras enda val är att antingen stå upp eller ligga ned, och fysiska skador är vanliga. De får ingen motion och har makabra begränsningar för kontakt med andra djur då de är ytterst sociala djur.

På detta viset lever mjölkkon tills hon är 3-5 år då den inte anses tillräckligt lönsam längre, i normala omständigheter blir kor runt 15 år. Varför man beslutar sig för att skicka korna till slakt vid 3-5-års ålder är för att de vid det läget inte längre är dräktig trots försök. Förutom att hon inte längre är dräktig har korna ofta problem med deras juver. 1/3 av korna drabbas av juverinflammation vilket drabbar främst allt högproducerande kor, det innebär att deras mjölk innehåller oönskade bakterier samt så är det smärtsamt för kon.

På slakterier bedövas nötdjur med hjälp av en bultpistol för att därefter få halsen avskuren så att de förblöder till döds.

Ur en bultpistol skjuts en krutladdning som avfyras med en sådan hastighet att tryckluft gör att bulten skjuts mot djuret vilket så att det träffar dess hjärna som skadas på ett sätt att djuret förlorar medvetandet omedelbart ifall det träffar rätt. Det är inte ovanligt att slaktare måste avfyra den mer än en gång eftersom det är en ytterst stressig och orolig vistelse på slakterierna för djuren då de hör andra oroliga djur, och ser dem slaktas framför ögonen på dem, vilket gör att de ofta inte står stilla då bultpistolen skjuts. Efter att de skjutits skärs deras halv av tills de dör av blodförlust. De andra djuren som står på tur ser detta innan det är deras tur. Många är paralyserade av skräck och måste dras eller slås för att de ska röra på sig.

Grisar

2 936 240 grisar slaktades i Sverige år 2010.

Suggor i livsmedelsindustrin lever i 2-3 år innan de skickas iväg till slakteriet. I Sverige får en vanlig gris 2 eller 3 kullar vilket blir totalt 20-25 smågrisar per år. Till skillnad från kon får suggan behålla dem i åtminstone 1 månad, den naturliga tiden innan de avvänt sig från suggan är ungefär 17 veckor.

Bara någon dag efter födsel kastreras hangrisarna utan någon bedövning vilket är ytterst smärtsamt, varje dag sker det på 4 000 grisar i Sverige. Kastreringen sker delvis för att grisarna hålls i boxar där de inte kan undvika varandra och kan skada varnadra på grund av sexuella och aggressiva beteenden som förvärras utan kastrering. Den andra anledningen för kastrering är för att grisätare ska slippa galtlukt – en obehaglig smak och lukt som sätter sig på en del av köttet från icke kastrerade hangrisar.
Då de nått åldern av 3 månader når de det så kallade ”slaktsvinsstadiet” vilket innebär att de grupperas om ungefär 10 grisar per box i stora stallar på hård mark utan möjligheten att böka. Detta blir en mycket tråkig miljö, höjdpunkten av dagen är då de får mat vilket de får 2-3 gånger per dag. Det leder till att grisarna drabbas av magsår, diarré och beteenderubbningar då de inte får utlopp för deras naturliga beteenden. Det är vanligt att de attackerar, biter och äter av varandra som följd av stress, tristess och hunger. I många andra länder klipps svansarna av på nyfödda grisar för att förhindra att de biter av varandras svansar, detta är dock förbjudet i Sverige. Varje år i Sverige rapporteras det om ca 50 000 svansbitningar men då denna rapportering är frivillig har man ingen aning om det verkliga antalet.

Mest på grund av att de lever på sådant hårt golv har 1/3 av suggorna bogsår, och 12 % av de slaktade grisarna smärtsamma magsår som är fullt utvecklade och hela 50 % har skador på magsäcken.

De allra flesta grisar inom livsmedelsindustrin får aldrig se utsidan av byggnaden de föds i. Undantagen är ifall de skickas till en slaktsvinsfarm då man skiljer dem från suggan, det andra undantaget är då de skickas till slakt. KRAV grisar får vara utomhus, och bökar samt betar ca 50 % av deras aktiva tid, men KRAV grisar utgör inte ens en procent av alla grisar.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/578795-en-kamp-for-djuren
En artikel som publicerades 17/6 2011 där två personer från Djurrättsalliansen under två år samlat material i form av fotografier, videofilmer och vittnesmål från svenska grisfarmer i hela Sverige. De publicerade bilder på som visar grisar med sår, infektioner och brutna ben, grisar som äter döda grisar, lever i deras egen avföring samt visar deras trånga boende. Totalt 92/100 gårdar bröt mot djurskyddslagen och trots att det var en specifik farm (Blackstaby gris AB) som anmäldes på 10 punkter lades förundersökningen ned, alla farmer slapp straff och de enda som riskerade böter var de två från Djurskyddsalliansen för deras olaga intrång. Anledningen är att det inte är olagligt enligt lag att hålla djuren på detta sätt även ifall det strider mot djurskyddslagen.

Bilder från artikeln

Elva grisar bor på bara några kvadratmeter

En död gris ligger uppsvullen bland levande grisar

En gris med blödande sår

Döda grisar slängda i en grävskopa

Slakt

Då hangrisarna är 6 månader gamla (2-3 år för suggorna som nämnt ovan) transporteras de till slakterierna. Där består bedövningen oftast av gasning eller kvävning. Man driver in dem i en slags hiss som förs ned i koldioxid för att de ska förlora medvetandet. Totalt tar det bara 10-20 sekunder tills de tappar medvetandet men självklart upplever de obehag inne i hissen och får kväljningskänslor av koldioxiden och försöker allt vad de kan för att ta sig ut. Då de förlorat medvetandet skärs halsen av dem upp och ned tills de förblöder, eller skållas ihjäl.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/69228-levande-grisar-kokades-pa-slakterie

En artikel som avslöjar att grisar skållats levande till döds på 4 stora svenska slakterier som följd av att inte alla grisar fått i sig tillräckligt med koldioxid som uppgift att göra så att grisarna svimmar av. Bedövning funkade inte på alla eftersom det var för många som delade på för lite koldioxid innan de blivit nedförd i skålkaret som ska döda dem.

Höns och kycklingar

För 50-100 år sedan levde höns och kycklingar det liv man kan tycka att de har rätt till.

De fick gå fritt på gårdar, hade tillgång till sittpinnar, tuppar, grönbete, värpreden och deras kost var varierad. Detta liv är långt borta för dagens hönor och kycklingar som är en del av den moderna industrin.

Dagens produktion är uppdelat i två olika grenar. Den första grenen är de snabbvägande, stora kycklingar som är ämnade för köttindustrin. Den andra grenen är de lätta kycklingarna som ska producera ägg, de är framavlade så att de producerar så många ägg som möjligt på så lite foder som möjligt.

Dagens ungefär 4-6 miljoner hönor och kycklingar som ingår i livsmedelsindustrin lever ett helt annat liv än vad som anses naturligt för dem. De blir inte äldre än 1,5 år innan de dödas, då de hade nått en ålder på ungefär 10 år innan de hade dött av naturliga skäl.

Förr i tiden värpte hönor två perioder per år – en gång på våren och en på sommaren. .

Idag värper ägghönsen ca 300 ägg varje år vilket är lite mindre än ett äg om dagen. Idag har man speciella ljus som lurar hönsen att dagarna är längre än vad de är vilket har gjort att man lyckats öka deras produktion. Eftersom den naturliga hönan uppfostrar kycklingarna efter kläckning är dagens industrikycklingar mycket mer aggressiva än vad de var förr. Idag använder man sig av avancerade ljusprogram för att styra hönornas biologi så att de befinner sig i ett stadium där de hela tiden värper ägg, man lurar dem att dagen är längre än vad den är så att de sover så lite som möjligt. De flesta värphönor får aldrig se dagsljus förutom då de ska transporteras till slakt.

Då kycklingarna kläcks könssorteras de av specialtränade personer som ser skillnad på vingarna på könen. Sorteringen sker på löpande band och de sorterar flera kycklingar i sekunden. Är den än hane hamnar de direkt i en kvarn för direkt avlivning, ungefär 5 miljoner hankycklingar dör på detta viset varje år i Sverige. De avlivas på ett sätt som heter ”maceration” vilket betyder att de mals levande.

Som de andra djuren inom livsmedelsindustrin får höns beteendestörningar då de inte befinner sig i en naturlig miljö. Apati, självstympning och kannibalism är beteenden som blir mer och mer vanliga. På ägghönsen ser man vissa beteendestörningar då de inte har möjlighet att värpa i rede, sprätta, flyga upp på pinnar i skymningen, och sandbada. En stereotypisk störning är att de vandrar fram och tillbaka, pickar på burens inredning och ge ifrån sig ett speciellt läte som tyder på frustration. Ännu en vanlig bettendestörning är då de utför s.k. fjäderhackning (då de plockar fjädrar från varandra) som resulterar till stora skador och även många dödsfall. Man tror att detta beror på att de inte har möjlighet att sprätta. Då de får lov att krafsa i strö visar det på mindre fjäderplockning. Andra störningar är kannibalism eller kloakhackning som det heter då de hackar stora hål på varandra.

Eftersom hönorna manipuleras att producera så mycket ägg får de ofta inflammationer i äggledarna. En studie har visat att 46 % av hönor som självdör dör av antingen äggledarinflammation eller bukhinneinflammation. De stora grupperna, speciellt de i de frigående systemen är speciellt utsatta för virus - bl.a. spolmaskal, tarmkoccidier och de ytterst irriterande hönskvalstren. Eftersom äggproducerande hönor gör så många ägg är de ofta drabbade av osteoporos (benskörhet) eftersom det krävs kalcium för att producera skalet som tas av skelettet. Då de inte har möjlighet till motion så lyckas de dessutom inte bygga upp deras skelett och muskulatur vilket bara förvärrar saken.

Benbrott i samband med transport och slakt är mycket vanligt. Studier tyder på att hela 30 % av hönor från bursystem och 10 % av hönor från frigående system drabbas. Även vingbrott är vanligt då hönor i burar inte har möjlighet att sträcka på vingarna, de har hela 45 % sämre vingar än frigående höns. Svenska studier visar att det är flera fall som hönor dött av benbrott av hönor i bur, men inga dödsfall av benbrott hos frigående höns.

Frigående höns

Höns i bur

Höns som är ekologiskt odlade vilket svarar för 8 % av produktionen får vistas ute på sommaren som ska svara för en tredjedel av deras liv. Resterande av deras liv lever de som ”frigående” höns. Dock har de lite mer plats att röra sig på vilket innebär högst 7 hönor per kvadratmeter inomhus.

Då en höna är ”förbrukad” alltså då den inte längre kan producera lika många ägg skickas den till slakt. På slakteriet hängs de upp i fötterna och doppas i ett elektriskt vattenbad som gör att de förlorar medvetandet varpå deras huvud kapas.

Svenska fjäderfäslakterier har fått stark kritik de senaste åren då det visats att bedövning och avblodning ibland inte genomförs vilket innebär att de genomgår nästa slaktfas levande vilket är skållningen.

Transport av djur

Transport från gårdarna till slakterierna är oftast väldigt långa, ofta utan paus vatten och mat. Stressen blir mycket för djuren då de blandas med många okända djur, hårt packade i en lastbil. I samband med transporten i Sverige dör ungefär 150 000 djur per år av bara transporten till slakteriet. Inte bara slaktas djuren i Sverige, utan det händer även att de transporteras till andra EU-länder för att sedan slaktas där. I Tyskland t.ex. är priset per kilo gris ett par kronor högre än i Sverige vilket gör det mer lockande för ägaren att slakta dem där. År 2010 transporterades 20 000 grisar till Tyskland för att slaktas där.

På vintern dör många djur av köld, och tvärtom på sommaren dör många av värmeslag då de transporteras.

Nötdjurstransporten i Sverige sker med bil och släp som kan lasta upp till 20-25 djur beroende på vikt och får inte överskrida tillåtna totalvikten på fordonet. Skatsvinstransporten transporteras antingen i bil, eller bil med släp i två våningar, det sistanämnda kan ta upp till 200 grisar – bara det inte överskrider totalvikten av fordonet. Genomsnittet på antal stopp där de hämtar upp djur på olika gårdar är 4 men kan bli så många som 10 olika stopp. Då blandas djur från olika gårdar som ökar stressen och oron för djuren. Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (TYA) anordnar utbildningar för transportörer, men det är inget som krävs för att bli djurtransportör.

I Sverige får djuren endast transporteras i åtta timmar utan rast. Detta är unikt för Sverige då EU endast kräver att de får max transporteras i 14 timmar, ges en timmes paus för att sedan fortsätta så att resan kan bli upp till 28 timmar lång.

Ifall Sverige ska transportera djur till länder inom EU eller till tredjeländer krävs det att transportören gör en färdplan som ska ges till ett veterinär som ska godkänna den samt intygar att djuren är i skick att transporteras vilket ger transportören tillåtelse att transportera nötdjur samt får i 28 timmar i sträck tills de ska få vila i 28 timmar och proceduren kan upprepas många gånger. Häst och svin får tidsperioden 24 timmar istället.

Avslutning

Som läsare blir de flesta ytterst chockade när de läser fakta om djuren inom livsmedelsindustrin och undrar hur det kan vara möjligt att detta kan tillåtas i ett land som är så välutvecklat som Sverige. Många beskyller bönder för att de behandlar djuren på ett så hemskt vis, och lagstiftarna för att inte har tillräckligt strikta länder, men egentligen är det hos befolkningen ansvaret ligger hos. Hade befolkningen krävt strängare regler hade det tillkommit, hade vi krävt kött och mejeriprodukter från djur som levt ett bra liv hade bönderna varit tvungna att ändra sig men önskan är inte så stor som den måste vara för förändring.

Information om hur det ligger till på riktigt är begränsad. Det är väldigt svårt att finna bra information. Farmer publicerar glada grisar som lever fritt i hagar. På mjölkpaket finns det fina bilder på kor som lever lyckligt. Överallt ser vi falsk information om var vi vår våra livsmedel ifrån och ifall man inte vet att det finns ett problem är folk inte intresserade av att lösa det.

Många tror även att denna hemska information är falsk. Att vi skulle vara så här efter i Sverige är inte möjligt, och detta gäller endast ett fåtal farmer, speciellt från de icke ekologiska farmerna. Skillnaden mellan ekologiska och icke ekologiska farmer är inte lika stor som man vill tro. Ekologiska farmers fokus ligger mest på att ge djuren ekologisk mat så att köttet blir så bra som möjligt för oss att äta.

Sen finns det tyvärr dem som inte bryr sig heller. Så här har det varit hittills och det funkar bra. Kött- och mejeriprodukter finns tillgängligt till frukost lunch och middag och att utesluta produkterna är inte värt det för då hade inte vår mat varit lika spännande att äta. Ifall man läser ett reportage i tidningen inbillar man sig att tro att det är en engångsgrej, något unikt. Man blundar för verkligheten och bakom stängda dörrar sker det hemska saker.

Vår inställning till djur är förfärlig. Nämner man barnmisshandel, mord, våldtäkt blir folk förfärade och människor får ofta långa straff för att bryta mot regler som riktas mot människor. Men folk bryr sig inte när det kommer till djur. Vi har hundar och katter i vårt hushåll, ingen hade velat se ens husdjur i dessa förhållanden, men så fort det kommer till lantdjur stänger folk sina ögon och öron.

Vad kan man göra?

Det absolut bästa är inte att vägra livsmedelsprodukter tro det eller ej. Ifall inte människan utnyttjar djuren dödar man dem för att det inte är till någon nytta, tar plats och pengar. Det bästa är att köpa produkter från öppna gårdar där man ser med egna ögon hur djuren har det. Priserna kommer självklart vara betydligt dyrare men då kan man fundera över vad som är viktigare. Att plånboken och samvetet är lättare eller tvärtom?

En bild att reflektera över

Ifall ni är intresserade över att se dokumentärer om detta ämnet finns det två dokumentärer ni kan se på.
OBS. Dokumentärerna använder sig av ytterst stötande bilder så var beredd på det.
Film 1: Earthlings.
http://www.earthlings.com/
Film 2. Our Daily Bread
Länk saknas

Källor:

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880534.htm

https://lagen.nu/1956:413

http://svt.se/2.109396/1.1546130/ekologisk_odling

http://www.krav.se/Om-KRAV/Fragor-och-svar/Om-vaxtodling/Varfor-inte-konstgodsel/

http://ec.europa.eu/agriculture/organic/eu-policy/legislation_sv

http://www.fitness-magazine.com/index.php?option=com_content&view=article&id=458:skillnad-mellan-ekologisk-och-konventionellt-odlad-mat&catid=34:kost&Itemid=47

http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Kadmium/

http://www.skoldpaddormedmera.se/odlinggodning.html

http://www.dn.se/ekonomi/ekomat-for-dyr-for-att-locka

http://www.djurforsok.info/regler/djurskyddslagstiftning/djurskyddslagen.4.76ac7139118ccc2078b8000148.html

http://www.djurensratt.se