Artikel 3- Tema koppleri

Nätprostitution

Sverige införde år 1999 en lag där köp av sexuella tjänster blev olagligt. Denna nya lag har gjort att prostitutionen till stora delar har flyttas från gatan till internet. Malmös gatuprostitution har minskat med 40 identifierade personer, samtidigt har nätprostitutionen ökat med ca 40 % på ett år. Malmö är den stad där det förekommer mest gatuprostitution, men även där har man gått över till nätet. Nätprostitution finns över hela Sverige, de som säjer sex kan resa till olika delar av landet för att träffa sina kunder. Att sälja sex via nätet ger den prostituerade en chans att vara anonym. Sverige är det land i Norden som har lägst antal prostituerade.

Varför nätprostitution har ökat är svårt att säga, men synen på gatuprostitution är oftast mer negativ än den sexhandel som sker via nätet. Man ser prostitutionen på gatan som en plats där de prostituerade styrs av hallickar och därmed inte har samma frihet som att sälja sexuella tjänster via internet. Gatuprostitution ses också som en plats där det förekommer droger och misshandel. En stor anledning till varför människor säljer sig själva är pengar, priset för olika tjänster ligger mellan 1 000 –

4 000 kronor. Nätprostitution kan vara ett sätt att tjäna stora pengar snabbt, genom kontaktsidor arrangeras träffar antingen i köparens bostad eller på hotell. Via internet kan eskortservice och lägenhetsbordeller marknadsföra sig och fler personer köper deras tjänster. Om inte efterfrågan hade funnits hade det varit omöjligt att bedriva denna olagliga verksamhet, utan efterfrågan finns det ingen marknad. I Sverige finns det personer som tjänar ofantliga summor på att vara prostituerad eller en hallick.

                                              (Karta över var de 300 nätprostituerade finns)
Vem säljer…

Prostitution över internet är mer svårtkontrollerad än den på gatan. Den officiella siffran är att det finns cirka trehundra nätprostituerade, men förmodligen är den mycket större. Det finns 126 prostituerade på landsorter runt om i landet och 147 i Stockholm, som säljer sig via internet. I Malmö uppskattar man att det finns cirka 30- 35 kvinnor som säljer sig varje kväll på gatan, cirka 90 % av dem missbrukar heroin. I Stockholm är den siffran betydligt lägre, där uppskattar man att det finns 5-7 kvinnor som säljer sig själv på gatan varje kväll. Många säljer sex via chattjänster, andra har stamkunder och behöver inte annonsera, vilket gör det svårt att veta exakt hur många som säljer sex via internet.

Inom nätprostitution förekommer även människohandel. Kvinnor förs in illegalt till Sverige, oftast kommer de ifrån Östeuropa, Thailand, Nigeria eller Kenya men också kvinnor som härstammar från Sverige. Kvinnor, men även flickor har varit i åldern 16- 35 år. Den så kallade hallicken slungar den prostituerade från kund till kund, och använder olika sätt för att hålla kvar den prostituerade så att det inte syns utåt. När en näthallick styr den prostituerade förekommer det ofta våldtäkter, misshandel och hot. Men hallickarna har nu kommit underfund med att desto mindre våld de använder emot de prostituerade desto lägre straff får de.

Nätprostituerade har oftast ingen tidigare erfarenhet av prostitution. Internet har gjort det mycket lättare för prostituerade just för att det inte syns utåt. I och med att man är anonym på internet så har sexhandeln blivit mer lättillgänglig för både köpare och säljare. Oftast lägger man ut sig frivilligt på nätet, men självklart förekommer det också kvinnor som tvingas av hallickar och skickas runt bland olika kunder.

Det är både män och kvinnor, men mest kvinnor som säljer sig. Under de senaste åren har manlig prostitution ökat, år 2009 var det cirka 20 män som man vet. På gatan är snittåldern 40 år, men på nätet är åldern i dagsläget 25- 26 år men sjunker snabbt. Ungdomar som säljer sex första gången debuterade redan vid 14- 18 års ålder. Den relativt nya formen att sälja sex på internet har medfört att det sker i mycket lägre åldrar än gatuhandeln. Enligt en svensk undersökning har mer eller mindre 1 % av Sveriges ungdomar sålt eller erbjudit sex. Hur mycket en prostituerad tjänar varierar. Vanligast är 1 500 kr för en halvtimme och 3 000 kr för en timme. De allra yngsta tar oftast högre betalt.

Läs en intervju som tidningen Aftonbladet har gjort med ”Linda” som är prostituerad. Intervjun ger in inblick ur ”Lindas” liv som prostituerad. http://wwwc.aftonbladet.se/kvinna/0002/04/prostitution.html

Vem köper …

Många människor har en bild av hur de som köper sex är, oftast ensammän, handikappade, utstötta osv. men oftast är så inte fallet. Häften har akademisk bakgrund och har oftast ett bra arbete. I många fall är köparen i en relation, gift och har barn. Många män som köper sex på gatan har ibland barnstolar i framsätet av bilen. I Malmö (som har den största marknaden) är det främst Industrigatan man köper sex på. De som köper sex är i olika åldrar, alltifrån tonåringar och uppåt, men främst är det män i åldern 30 till 50 år. Enligt Folkhälsoinstitutet har nästan vart åttonde man i Sverige köpt sex, vilket innebär att cirka 14 % av Sveriges befolkning någon gång köpt sex. En betydligt mycket mindre andel är stamkunder. 78 % av de män som någon gång har köpt sex har gjort det utomlands. Det är svårt att fastställa hur många som köper sex via internet, eftersom det är olagligt och köparen helst vill hålla det hemligt.

Vad Sverige gör …

Det finns många engagerade människor och organisationer som vill hjälpa människor att komma ut ur prostitutionen. Det finns människor som friviligt vill hjälpa prostituerade, oftast har de själv varit prostituerade och vill nu hjälpa andra. Många arbetar med att kartlägga olika hemsidor som de prostituerade lägger upp sig själva på, sparar telefonnummer och mailadresser. Det är enbart i storstäderna polisen arbetar på att kartlägga nätprostitution, men det räcker inte på långa vägar. I Varberg, Falun, Motala och Nyköping säljer kvinnor sex varje dag utan att polisen gör något.

Att vara prostituerad är inte precis riskfritt, misshandel är mycket vanligt och strider samtidigt emot enligt svensk lag. Men det finns hjälp att få, man kan ta kontakt med experter som hjälper till att reda ut vad problemet är och få hjälp att sluta. Man kan även söka hjälp på ungdomsmottagningar runt om i landet, socialtjänsten eller någon av KAST–verksamheterna på socialtjänsten i Stockholm, Göteborg och Malmö. Malmö stad här även startat upp ett chattforum där prostituerade anonymt kan gå in och chatta och få hjälp. Det finns även hjälp att få på prostitutionscentrum i Stockholm, där kvinnor får hjälp att sluta. Man kan dessutom ringa ett journummer 020- 965 965 som är till för prostituerade. Det är allra svåraste är att nå ut till barn och ungdomar, som inte alltid förstår vad som är rätt och fel. Därför behövs mer upplysning om detta i skolan, vilka deras rättigheter är. Även personer som köper sex kan få hjälp utav en KAST- grupp, som står får ”Köpare Av Sexuella Tjänster”. KAST- grupperna uppmanar köparen till att ändra sitt beteende. Precis som för prostituerade finns KAST- verksamheterna endast i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Trafficking

Sexköpslagen

Sverige är det enda landet i EU där prostitution är olagligt. Unikt för vårt land är att köpande av sex är olagligt, och även främjande till handel av sex, detta har varit olagligt sedan år 1999. Med köp av sex syftar man på tillfälliga sexuella förbindelser som bekostas med pengar, tjänster, eller varor. Skulle man bryta mot lagen riskerar man upp till sex månader i fängelse, eller så kan man slippa undan med böter. Man bryter även mot lagen ifall man utnyttjar en sexuell förbindelse som är bekostad av någon annan. Däremot är säljande av sex lagligt. I vårt grannland Danmark är prostitution lagligt och skattas precis som alla andra jobb.

Ifall man åker fast för koppleri riskerar man upp till fyra års fängelse enligt svensk lag. Det innebär att man har främjat eller tagit emot pengar som kommer från prostitution, men att man inte är den aktiva under sexuella handlingarna. Döms man däremot för grovt koppleri riskerar man upp till åtta års fängelse. För att dömas för grovt koppleri ska verksamheten ha bedrivits i större omfattning, ha tjänat stora summor pengar samt utnyttjat dem inblandade hänsynslöst.

Syften med lagen

Lagen infördes eftersom det ansågs angeläget för landet att bekämpa prostitution, eftersom prostitution oftast medför andra kriminella handlingar och narkotika är också ofta med i bilden. Prostitution medför ofta allvarliga skador på individen som är utsatt och även samhället drabbas. Det är oftast kvinnor som säljer sig själva, men att män också säljer sig själva förekommer även. En anledning till varför lagen genomfördes var att kvinnan fick en sämre ställning i ett redan partriakalt samhälle. En prostituerad ses inte på med positiva ögon, utan ses ofta som en sämre individ än andra som har ”vanliga” jobb. Eftersom de ofta ses som sämre behandlas dem också sämre, att vara prostituerad innebär inte bara psykiska skador, utan misshandel förekommer väldigt ofta också. Det är vanligt att kvinnor ser prostitution som en snabb lösning på ekonomiska bekymmer, men efter att ha börjat kan de vilja tjäna mer och mer pengar. Efter ett tag fastnar de i ett självdestruktivt beteende och säljer sig själva inte pga. behovet efter pengarna utan de kan ofta tycka att de inte förtjänar bättre, att det är deras fel att de är utsatta eller liknande. Det psykiska lidandet blir värre och värre, och i många fall har pengarna slängts bort, eller bekostat något som personerna inte velat ha egentligen eftersom de blir äcklade av pengarna och vill inte ha med dem att göra, och självhatet växer.

Säljares bakgrund

Trasiga uppväxtförhållanden är ofta en gemensam faktor för flickorna som gett sig in i prostitutionens värld. Incest och sexuella övergrepp har ofta förekommit i deras uppväxt. Det uppskattas att 75 % av kvinnorna som säljer sig inte har bearbetat övergreppen de fått utstå i deras barndom vilket lett till att de inte kommit över sveken, har därför svårt att lita på folk och i synnerlighet män.

År 1982 intervjuades 200 flickor (av två amerikanska forskare vid namnen Silbert och Pines) och kvinnor som var inblandade i prostitution, hela 60 % hade upplevt sexuella övergrepp i deras barndom, och genomsnittet av antal förövare var 2st. Övergreppen har lett till allvarliga konsekvenser för de utsatta, och de flesta angav att de känt sig skräckslagna, maktlösa och chockade, deras självbild rubbades och deras syn på män och deras sexualitet blev fördärvad. 70 % av de förfrågade har erkänt att de tidiga övergreppen påverkat deras val om att börja prostituera sig. Kommentarer så som - ”Min far/broder gjorde det så då kan jag lika gärna få betalt för det”.

Forskare som gjorde denna undersökning ville inte få det till att se ut som att alla som blir utsatta för sexuella övergrepp när de var unga kommer hamna på gatan, men de ville upplysa om att risken för att hamna där är betydligt högre ifall man blivit utsatt.

Trafficking i världen

Globaliseringen har gjort det lättare att förflytta företag över nationella gränser, och det gäller även traffickingverksamheter. Globaliseringen har gjort det lättare att knyta kontakter och det har även medfött mer avslappnare banklagar vilket gör att man lätt kan förflytta kapital. Oftast sker människohandel lokalt, men aktörer kan lätt ansluta sig till det internationella nätverket där det handlar om att fylla ut platser på bl.a. bordeller, lap dance barer, stripp barer, och massageinstitut. Verksamheter kan lätt överge platser snabbt och flytta till andra lägen, de två vanligaste anledningarna till varför man skulle vilja göra det är, det första är ifall deras tillgångar är uttömda, och det andra ifall verksamheten blir billigare att verksamma i något annat land. Brottskarteller drar nytta av detta för att skapa mera effektiva utländska nätverk.

Det märks att den internationella sexhandeln nyttjat globaliseringen, över de senaste 30 åren har den följt länder som varit drabbade av ekonomiska depressioner, där nyrekryteringar blir lättare ju fattigare människorna är, och lönerna lägre. Sexhandeln frossar i utsatta befolkningsgrupper.

Under 1970-talet var människohandlare mest intresserade av flickor från Sydostasien, särskilt populära var vietnameser, thailändare, samt filippiner då länderna var väldigt fattiga. Men deras ekonomi blev bättre, bl.a. pga. deras gruvbrytning, och under 1980-talets var afrikanska flickor mer fördelaktiga att ha i deras verksamhet, speciellt flickor från Nigeria, Ghana samt Uganda. I mitten av 1980-talet och in i 1990-talet blev flickor från Mexiko, Brasilien, Dominikanska Republiken och länder i Centralamerika mer aktuella.

Det märktes speciellt i Östeuropa där människohandeln varit obetydlig, tills Sovjetunionen kollapsade år 1991, vilket gjorde att situationen drastiskt förändrades. IOM (internationella organisationen för migration) uppskattar att en kvarts miljon flickor/kvinnor har förflyttats från Östeuropa till Västeuropa sedan statens fall som offer för trafficking. År 1992 var majoriteten av människohandelsoffer från Polen, Ungern, Ukraina, och Tjeckoslovakien.

I mitten av 1990-talet hade man ”förbrukat” denna marknad så människohandlarna de började rikta in sig på Ryssland, Bulgarien och Moldavien istället. Efter sekelskiften flyttades zonen ännu en gång och denna gång till Centralasien så som Kazakstan, Uzbekistan, Kirgizistan och Georgien. Där de största vinsterna kan utvinnas, där kommer människohandlarna att befinna sig, som inte ser kvinnor som något annat än ett handelsobjekt som kan säljas, köpas samt hyras.

Utnyttjande av barn

Unga flickor och pojkar i alla världens städer tvingas vara sexslavar idag, den mest eftertraktade åldern bland människosmugglare är barn i 12-17 års ålder, då ungdomar är de mest eftertraktade bland sexköpare. Det lönar sig bland människohandlare att ha ungdomar att sälja eftersom de har en ”längre hållbarhet”, och då de blir äldre och förlorar deras unga utseende tappar de popularitet bland sexhandlarna. Ifall människohandlarna hade dragit ner på åldern ännu mer hade det varit lättare för brottsbekämpande myndigheter att uppmärksamma dem vilket gör att medelåldern behöver vara högre än vad den kunde ha varit ifall det inte varit olagligt.

Det är många som ser traffickingoffer som prostituerade, eller som sexuellt avvikande och får skylla sig själva eftersom de tror (eller väljer att tro) att barnen själv valt den vägen för att tjäna ihop pengar i desperation när de i själva verket har dragits in i ett liv av sexuell handel ovilligt, av hallickar, bordellägare och rekryterare som lever på de utsatta barnen. Det är vanligt för barn att ha ungefär tio kunder per dag som utnyttjar dem fullt ut sexuellt dag in och dag ut. Gränsen mellan att använda barn, kvinnor eller till och med män (sällsynt) för trafficking och våldtäkt är ytterst svag-om den ens existerar.

Tillsammans med barn är så klart också kvinnor extremt utsatt. Många kvinnooffer berättar chockerande vittnesmål om deras hallickar, att de blivit inlåsta i garderober, tvingats ta emot en enorm summa kunder, blivit piskade med galgar och så vidare. Hallickarna anser deras offer vara deras egendom, de som lägger sig i och försöker ta av deras kontroll blir ofta attackerade. I en intervju med en 20-årig koreansk kvinna som jobbar på en bordell i USA förklarar anledningen till varför hon inte kan ta sig ur traffickingslivet. Hon anser själv att hon har ca 5 % kontroll över hennes liv, allt annat bestäms av hennes hallick. Hur många kunder hon ska ha för dagen är inte hennes sak att bestämma. Kvinnan förklarar hennes lojalitet till ägaren, då han lovat att få ut henne ur fängelse ifall hon skulle hamna där, samt att betala hennes advokatkostnader ifall det skulle uppkomma några problem eftersom hon vistas i landet olagligt och vill inte lämna det. ”Polisen kan göra dåliga saker med dig”. Ägaren ger henne trygghet också. Hon förklarar att ägaren också håller hennes besparingar ”i säkert förvar” och ifall kvinnan skulle bestämma sig för att lämna verksamheten skulle hon inte få sina pengar och måste då stanna kvar. Han förser henne även med skydd, ser till att hon inte far illa ut, och han hotar också med att slå henne ifall hon skulle fundera på att lämna hans verksamhet. Tekniskt sett är hon ingen slav eftersom hon inte är inlåst men man kan fundera på ifall det finns en skillnad. Kvinnan identifierar sig inte som slav, utan har accepterat sitt öde som det är.

Hallickar och bordellägare hjärntvättar sexgivarna till att tro att de inte kan klara sig utan deras hjälp i livet. Barnen de införskaffas sig kommer ifrån samhällen som där barn inte har någon social makt, och i många fall har föräldrarna gett människohandlarna deras samtycke.

Människohandlarna förflyttar de nyrekryterade från deras hemort, och förflyttar dem till ställen där de med störst sannolikhet inte kommer få stöd eller hjälp av de nya länderna eller lagar, och även medborgarna i de nya områdena kommer inte att bry sig. Människoägaren ser till att ha all kontroll över sexslavens liv så att det blir otänkbart för sexslaven att ge sig av, och använder sig av våld som medel i många situationer. Människoägaren tar varken hänsyn till den fysiska eller psykiska hälsan hos offret.

Källor: